I veckan publicerade Washington Post en större artikel om hjärnhälsa med professor Miia Kivipelto, en av världens mest inflytelserika forskare inom området.
Miia Kivipelto är en viktig inspirationskälla för vårt arbete med hjärnhälsa, och vi har haft förmånen att både ha henne som föreläsare och löpande diskutera utvecklingen inom området.
Budskapet i artikeln är tydligt:
"Midlife is the time. It's the last best chance to lower risk."
Synen på demens håller på att förändras. Forskare tror allt mindre att det handlar om en sjukdom som plötsligt uppstår i hög ålder och allt mer att den utvecklas under decennier. Washington Post skriver:
"The idea that dementia prevention may hinge on what people do in their mid-30s to their 60s is rapidly reshaping the field. Scientists increasingly believe the disease is driven not only by changes in the aging brain, but also by years of metabolic stress, inflammation and vascular damage accumulating across the body."
Med andra ord: hjärnans framtid avgörs sannolikt inte bara i hjärnan – utan också av hur vi hanterar blodtryck, blodfetter, blodsocker, inflammation, sömn och fysisk aktivitet genom livet.
Akinkunle Oye-Somefun vid York University sammanfattar forskningsläget:
"The younger you are, the greater the bang for the buck in terms of these behaviors and lowering your risk."
Och Ahmad Hariri, professor i psykologi och neurovetenskap vid Duke University, konstaterar: "It seems if you wait until later life to intervene it's too late, the damage that has been done is really irreversible."
Det är också därför vi tror att framtidens hjärnhälsa inte bara handlar om livsstilsförändringar, utan också om att förstå var man befinner sig idag. Att analysera sin hjärnhälsa redan i medelåldern – innan några symptom uppstår – ger möjlighet att identifiera riskfaktorer, följa utvecklingen över tid och agera medan hjärnan fortfarande är som mest påverkbar.
På Executive Health tror vi att framtidens hjärnhälsa kommer att handla mindre om att upptäcka sjukdom och mer om att mäta, förstå och påverka riskfaktorer långt innan de leder till problem.
För hjärnan, precis som för hjärtat, är prevention sannolikt betydligt kraftfullare än behandling.
